MONSTER

Som ni nog räknat ut befinner jag mig i frankrike. Mer om det sen. När jag absolut inte har någonting bättre för mig och inte pallar göra nåt serierelaterat, jobbar jag på plattformsspel. Jag avgudar rpg-maker och kan inte vänta tills det släpps en Ds version. Utöver det har jag laddat ner ett program för att göra Ds spel i jump and run stil. Spelet heter Monster. Man är ett monster som käkar krabbor. Mer avslöjas inte men jag lovar att lägga upp spelet för nedladdning när det är klart. Bilden är en färgpennsbild jag gjorde igår när jag hade tråkigt. Pussåkram

LÄGENHETEN DEL 2.2 ~ BALKONGEN IGEN

Balkongen igen, men nu själva balkongen och inte utsikten

CHARLIE 12 ÅR!

Här om dagen (närmare bestämt den 10e i 7e) fyllde min kära gamla vovvefarbror år <3 Charlie är nu 12 bast och i prima skick förutom att han är döv. När det kommer en ledig dag ska vi ta med Charlie ut till waxholm och mysa. Grattis kära gamla kumpan!

NÄR MAN HAR MARDRÖMMAR...

...är det skönt att vakna upp och se det här. Ibland frågar folk varför jag vill ha hund, och även om jag inte kan sätta fingret på någon form att allförklarande anledning, så anser jag att när man väl haft hund vill man inte leva utan. Precis som mycket annat man gör utvecklas begreppet "att ha hund" till en livsstil och en del av vardagen. Givetvis någonting positivt. Sen precis som med alla andra livsstilar måste vissa saker man ibland vill göra flytta lite på sig, i mitt fall som att vara ute hur länge jag vill på en lördagskväll. Där sa Ruben en smart grej; "men det är väl bättre att gå hem och ta en promenad med hunden istället för att supa varenda helg" och det har han helt rätt i. Antingen är man ute ett tag eller så skaffar man väl hundvakt en kväll?

EN UDDA KONVERSATION

Jag och Nebel tog våran vanliga kvällsrunda runt hamnen (och det var mycket mörkare än på fotot). Då kom en långsmal kille som påminde om Sawyer i Lost vandrandes från motsatt håll. Nebel som alltid är lite extra vaksam på kvällar, morrar och reser ragg mot killen som istället för att ta den berömda omvägen skyndar upp till oss. Han säger att han älskar dobermann och att Nebel är jätte fin. Nebel å andra sidan tycker inte alls om att en mystisk främling kommer springande och trycker upp händerna i ansiktet på honom. Han drar sig undan och blir smått hotfull medans jag förklarar att han nog blev lite förvånad. Killen fortsätter mot alla odds att försöka bli kompis med Nebel och forcerar hans huvud klämt mellan sina händer närmre sitt ansikte medans han gör gulligull ljud. Jag tänker att om jag spänner mig minsta lilla nu kommer Nebel inom en nanosekund att hänga med käkarna från killens ansikte. Då plötsligt säger han i vänlig ton: "jag älskar hundar och har haft många själv... Du vet, jag blev ju våldtagen som barn. Det är roligt med hund". Jaha. Och efter det uttalandet önskar han oss en trevlig kväll och går vidare.