The shit. The final countdown. This is it. Den sista samuraien. Den sista mohikanen. Nu ska jag aldrig mer peta på manuset. Nu är det perfekt. Jag ska inte ens andas på det. Ni behöver inte oroa er, jag kommer inte att teckna om någonting utan ändringarna i manuset gäller främst saker längre fram i serien. Jag kände att det var lite väl mycket berättartext kontra dialog, så nu har jag lekt lite med texten. Jag tror inte det blir så mycket bättre än såhär, och även om det KAN så skiter jag i det. Det här är "tb" (tillräckligt bra) som jag tjatar om och mycket mer än så. På skoj tog jag en jämförelsebild på tre manus föreställande det första någonsin, det som folk läst mest, och till sist det som jag kompletterade inatt. Det är över 11000 ord och resulterar i 150 seriesidor. Lär summera upp det mesta av värde. ...eller har jag glömt nåt? Sista bilden är från kvällspromenaden igår. Jag har ju börjat träna igen på gym och jogga så jag når min drömvikt runt nyår. Sedan förlossningen har jag redan tappat 16 kilo. YAY mig!
