Wednesday, January 29, 2014

VARFÖR GÅR NI INTE SÖNDER?

Jag vet att majoriteten av mina saker kommer någon gång gå sönder eller i alla fall skadas. Det slog mig häromdagen att jag har några saker i min ägo som faktiskt aldrig råkat ut för någonting trotts att de liksom har förutsättningarna för att göra det.

Några av dem har varit med sedan barnsben. Ni vet, de där små glasflaskorna med färgglad sand i som precis ALLA hade på sina fönsterbleck som barn? Såna hade ju förstås jag och min storasyster också. Hon hade en rosaaktig och jag hade en lite större i blåa toner. Jag visste att om man typ petade på dem så fick de hjärnskakning, sanden blandades och bilden försvann. 
Eftersom jag var en klåfingrig kattunge som barn skulle jag förstås testa allt för att se om det "verkligen var så". Det var så. Jag har fortfarande inte vågat säga till min syster att det var jag som skakade flaskan.
Men detta gör det hela mer underligt.
Min flaska har ju följt med mig hur länge som helst. Från rum till rum och från lägenhet till lägenhet. Skumpat omkring i flyttkartonger och fortfarande - intakt. 
Nu står den med lite annat krimskrams i min garderob och är tjusig.
 
Sen har vi Totorovasen jag köpte i studio Ghibli-museumets souverniraffär.
Totoro står i mitt vardagsrumsfönster med en blommande lök i sin kruka.
Innan han hamnade där har han fraktats i en låda med posten från Japan till Sverige och åkt i golvet flera gånger av misstag sedan 2006. Inte ens ett öra åkte av.
Min Totororyggsäck från samma affär har inte heller fått minsta lilla spricka efter alla gånger jag packat den överfull. Studio Ghibli verkar vara mycket nogranna med att deras merch ska hålla högsta kvalitet.
StålTotoro.
Fler öron som vägrar brytas av är de på min Dobermannmugg.
Guillaume påpekade det när han plockade ur diskmaskinen, att det är märkligt att många av våra tallrikar och glas gått ett sprucket öde till mötes i diskmaskinen men aldrig öronen på min Dobermannmugg som nästan ber om att brytas av.
Det var nästan någonting man accepterade när man köpte muggen, att "okej, det är roligt så länge det varar med en Dobermannmugg, men öronen kommer garanterat att brytas av".
Nix. 
Nästan som att bevisa för mig att jag hade fel. Envis som en Dobermann.
 Och sist men inte minst; LOVELY PANDA!
Mitt lilla fejk-game-and-watch från Casio.
Mitt första egna spel någonsin.
Du är en panda som försvarar sig mot getingar med en hoprullad tidning. Kommer du till nästa nivå börjar din lilla pandaunge klättra upp och ner på lianen och du måste se till att den inte ramlar i vattnet.
Jag kom sällan så långt som barn, så det tog mig några år för att inse vad högerknappen ens var till för.
När du slår på spelet kommer en öronbedövande trudelutt följt av små blippande ljudeffekter när du rör dig och när du slår en geting. Nyligen slog jag på spelet och fick till min förvåning se att det fortfarande fungerade utmärkt. Inte bara det, utan det faktum att jag ALDRIG BYTT BATTERIERNA.
Och då har jag spelat det här spelet hundratals gånger genom min uppväxt. 
Hur gammalt är det egentligen?
*tar oss en titt*...
 AAAAAHHHH DET ÄR ÄLDRE ÄN MIG!!!
Okej, Lovely panda.
Du är helt klart vinnaren.   

Tuesday, January 28, 2014

EN LITE TASKIG GREJ FÖR LÄNGE SEDAN

Jag gjorde någonting rätt taskigt för typ åtta år sedan. 
Jag var omkring nitton år och visste att ett par såna där solbrillor skulle jag aldrig ha råd med. I alla fall inte på många år.
Och nu låg dom där, gratis. I en NK-påse kvarglömd på Östermalms tunnelbanestation.
Det hade ju varit ganska enkelt att lämna in dem till spärrvakten, eller till och med till NK som brukar vara rätt petiga med att upphittade varor hamnar rätt. Kvittot var kvar i påsen. Personen som köpt dem hade inte ens hunnit ha dem på sig. Inte hunnit visa någon vilka dyra brillor hen hade råd att köpa.

Det kunde ju ha varit för bra för att vara sant. Att de var fejk alltså, tänkte jag trotts påsen och kvittot. Kvittot sa att de kostade nästan sextusen. Jag vred och vände darrhänt på dem för att titta efter alla små detaljer som brukar finnas på ett äkta par. Och jodå, de fanns där; en miniversion av loggan på kortsidan av pinnarna du har bakom örat och med en liten vit text längst bågen stod det "Made in Italy".
Men vilken typ av människa är man om man lyckas glömma ett par nyinköpta svindyra solbrillor? 
Jag såg framför mig hur jag själv hade suttit och krampaktigt hållit påsen i mitt knä under hela resan hem från affären. Jag försökte intala mig själv att personen helt enkelt inte brydde sig mer än så. Att hen ryckte på axlarna och sa "då köper jag väl ett nytt par helt enkelt" och gick vidare i sin tunga kappa gjord på femhundra minkar. 

Även om jag kanske har möjligheten idag att köpa ett liknande par solbrillor, hade jag nog inte gjort det. Men - det jag verkligen måste ge både den ursprungliga köparen och märket i sig, är att man verkligen får vad man betalat för. Nu har jag haft dessa brillor i över åtta år, och trotts alla gånger jag tappat dem, glömt dem på någon märklig plats hemma hos kompisar eller använt dem oräkneliga gånger, har de inte ens fått en repa. Ingenting är löst, ingenting är böjt. Allt är perfekt intakt. Och det är verkligen mina favoritbrillor. Jag vill inte ha några andra. 
Till den ursprungliga ägaren:
Tack och förlåt.


Detail.
Och så kör vi en dagens outfit på det!

Monday, January 27, 2014

STÄDAD GARDEROB OCH NÅGON FORM AV HIME-CUT

Jag har städat mina garderober.

  Inte bara städat, utan sorterat i färg, plagg och lager. Och skor.

 Jag känner mig förstås mycket duktig eftersom jag skriver det här.
En annan sak som är jävligt bra med en nyplockad garderob, är att det är så mycket mer inspirerande att klä sig på morgnarna. Jag ser liksom så mycket fram emot att klä mig på morgonen så att jag kvällen innan fuskar och väljer ut vad jag ska ha.

 För att fira detta har jag tagit dagens outfit-foton med gyarukameran på min mobil och lagt på en massa filter och glitter.
Och ja, jag kommer kanske göra detta till en vana. Skulle ni också.

Sunday, January 26, 2014

LILJEVALCHS VÅRSALONG 2014

Lager på lager
Fåglar av aluminiumburkar
Broderi på en helt ny nivå
Det starka vårljuset gillar jag. Vill gärna ha dem på väggen
En till av mina favoriter. Plastigt och soligt. Allt som gör mig glad.
Iggy förtydligar tavelstorleken
Otroligt detaljjobb med min favoritpenna
Kulledsspindel
Mycket likt min mormor. Nästan skrämmande
Vad jag kallar "Niklas-Asker-bra"
Pärlplattedags!
Virkat
Solstickan av Solstickor
Torkade blommor som inte består av torkade blommor
I dont even.