Håhå JaJa...
Som ni vet är jag hemma i Svenneland igen hos mina gamla vänner blåsvädret, räkningarna, momsen, deadlines & arga lappar. Mina osvikliga vänner som aldrig tröttnar att vänta på mig. Och garanterat aldrig glömmer mig.
Ja. Jag är bitter.
Men jag är glad också. Nebel har varit en liten ängel ända sedan jag kom hem och jag börjar undra om jag verkligen fått med mig rätt dobermann hem? Charlie dröjer sig kvar ett litet tag hos mina föräldrar så Nebel får den tid han kan behöva för återhämtning. Han äter mer nu och har dessutom blivit förtjust i välling, ett tips jag fick på ett hundforum. Förutom att bidra med fett, gör vällingen att magsäcken sväller lite och gör hunden hungrigare (vilket behövs i BÅDA mina hundars fall). Nu går det fina fisken och jag tror att livet börjar sätta sig på plats igen.
Jag har passat på och svarat på alla gamla kommentarer jag fick när jag var i frankrike, och lovar även fler försenade frankrikebilder.
Pussåkram
