En av de många gånger jag jobbat med att röja hos mina föräldrar, hittade jag en bok jag trodde att jag glömt bort för länge sen. Den var gul och avlång med spiralrygg. "Som du läser låter sagan" stod det på. Det var min absoluta favoritbok som barn. Själva innehållet bestod av flikar med text och bild som beroende på hur man bläddrade dem gjorde sagan annorlunda. Minnet är en märklig funktion. Saker som till synes raderats ur ens minne kan återupplevas in i minsta detalj när mn kommer i kontakt med något relaterat. Det kan vara så simpelt som en bild, en doft eller en sedan länge borttappad flik ur en gammal bok. För jag visste att det var en som fattades. Det märkligaste var att ur alla dessa möjliga sagokombinationer mindes jag tydligt min egen favorit.
"En grön dinosaurus, red på sin snabba häst, över de höga bergen, till en avlägsen måne, där en söt liten prinsessa, fångade fisk till middag, och dom körde ikapp i rymden."
Känns ibland som att vi alla jagar efter varandra i rymden och någon dag kanske vi kommer till insikt att ingenting någonsin är bortglömt
