GTA - Great Teacher Alizuka

Tebax igen.
Det brukar ju bli så.
Och Patricia är sur för att hon inte har nått att läsa om dagarna längre.
Den här gången skyller jag på att jag varit lärare. Jag hoppade in som bildlärarvikarie för en kille som heter Alex (som jag fick reda på gick tillsammans med Knut Larsson i gymnasiet)...liten värld.
Skolan heter Sofiaskolan och ligger på söder. Jag har främst hand om bilden för högstadieelever men fick lite tafatt hoppa in som franskalärare/mattelärare/engelskalärare/svenskalärare. Hittills har allt gått bra och det är roligt. Jag har ju jobbat som långtidsvikarie förut i Malmö och vet lite vad som väntar; riktigt roliga dagar men man är helt slutkörd när man kommer hem (och nu har jag dessutom bara halva dagar). Största skillnaderna mellan skolorna är åldersgruppen jag har, och speciellt att folket på den här skolan är riktigt trevliga. Jag har aldrig riktigt förstått vad det var för fel på skolan i malmö jag jobbade på under 2008. Bara att nåt var jävligt fel. För det första tror jag inte det fanns en endaste lärare på skolan som faktiskt gillade barn. Nästan alla hade varit sjukskrivna pga utbrändhet åtminståne en gång och det existerade inget som helst problem att öppet snacka skit om barnen med varandra. Nu menar jag ordval som "jävla cp-ungar", "fan vad jag hatar henne" och "honom kommer det att gå åt helvete för". Det var ingenting som hände på skolan som jag någonsin vågade reagera över bland de andra lärarna eftersom jag gärna ville behålla jobbet (vilket var utmanande nog som det var). Alla på skolan var kvinnor förutom en vän till mig som också vikarierade. Avundsjuka kan ju låta klyshigt, men det var verkligen en rådande kvinnohirearki som snabbt visade mig vart jag satt. Jag togs förgivet göra alla mindre roliga sysslor som att moppa kiss och läsa högt för klassen medans nån av tanterna satt med och avgjorde om jag hade tillräckligt med "inlevelse". Jag fick bokstavligt talat boken stucken i magen tillsammans med orden "här - Läs". Inget av det ovanstående förväntades någonsin av min manliga kollega som dessutom blev övveröst i beröm om han sågs diska ett par muggar. När det började gå emot juletider räknades dagarna mot lovet med att varje dag ha en dragning av julklappar till två av barnen i klassen. Föräldrarna hade fått instruktioner att köpa nåt till värde av ca 50 kronor som senare skulle lottas ut till en kille och en tjej eftersom det var jämnt antal i klassen. Det obehagliga var att fröknarna delat in innehållet i tjej-och-kill-paket. "Nej nej, den ska inte du ha, det är ju Killpaketet!" Det var redan bestämt vilket paket som var till killen och vilket som var till tjejen beroende på om det innehöll pokemon eller några glittriga klistermärken. Jag hade väldigt svårt att inse att detta fick förekomma på en skola i sverige år 2008 när det dessutom finns en genuslag som totalt skits i. Skolan i Malmö tycker sig stå över precis allting som har att göra med moral. Gentemot elever och anställda. Jag har så många exempel på olika fall av särbehandling att jag på allvar funderar att göra en serie om skiten. När jag har tid - det kanske blir nästa självbiografiska? Dock hade jag inte velat göra den för lång, inte för att det inte finns tillräckligt med jävelskap, men för att jag helt enkelt inte vill lägga ner för mycket energi på skiten. Kommer på migsjälv med att bli irriterad medans jag skriver detta. Förmodligen har tiden på dygnet plus graviditetshormoner också ett finger med i spelet. Det jag tror gjorde mig mest besviken med skolan var att när jag använde den som referens tillsammans med andra skolor vid en jobbsökning, fått reda på att de inte hade någonting att säga förutom att jag vid ett tillfälle var tvungen att ta ledigt två dagar med kort varsel (dock med tillstånd). Det ENDA de hade att säga efter flera månader. Jag var inte världens bästa lärare 2008, men jag jag gjorde faktiskt mitt bästa varje dag, gjorde precis allting jag blev tillsagd utan att ifrågasätta och hade bra kontakt med barnen. Det är tragiskt att kunna konstatera att jag nog var en bättre lärare än majoriteten på skolan - och jag hade inte ens en utbildning.