BÄVERBRAVADER

Jag har räddat en bäver från att drunkna. Japp.

Är inte det tillräckligt weird har jag räddat förmodligen samma bäver (möjligen bäverns sambo) en gång förut för något år sedan.

Hammarby sjöstad ligger vägg i vägg med Nackareservatet. Ni vet, ett sånt där reservar där man inte får ha hundar lösa och på andra sätt skrämma djuren som liksom har sin fristad där.
Och mellan dessa två områden, TYCKTE DÅGON IDIOT ATT DET KÄNDES SOM EN BRA IDE ATT SMÄLLA UPP FYRA VATTENSLUSSAR SOM ÄR OMÖJLIGA ATT TA SIG UPP UR NÄR MAN TRILLAT I.

Bra där.

I ett tidigare inlägg, där titeln lyder "det simmar en älg utanför mitt fönster" var det just detta som hänt. En älg har hamnat i vattenslussen och den enda utvägen var ut till vattnet mellan södermalm och hammarby sjöstad. Den räddades från drunkning genom att skjutas.

Bra där, igen.

För en bäver, som inte kan klättra över höga kanter som älgen, finns endast ett alternativ; drunkning. Jag var ute och nattjoggade när jag sprang in i vad jag trodde var en grävling. Men det var en bäver. Igen. Stor som en mellanschnauzer, på kanten av  den mest hopplösa vattenslussen. Efter mycket velande och några försök från mig att få den att gå i motsatt riktning, hoppade den i. Efter kanske tjugo minuter hade den testat alla möjliga utvägar och började flrmodligen förstå sin situation.
Den tog utan framgång sats mot den raka, höga kanten och skrapade desperat med tasarna mot ytan. Varje gång åkte den tillbaks med ett plums.
Samtidigt hade jag ringt nummerupplysningen för att bli kopplad till polisen. Komiskt nog var det min vän som jobbar där som svarade.
Hos polisen blev jag också kopplad tre gånger innan jag var framme hos deras viltvårdargrupp. Vid det laget verkade bävern trött och paddlade långsamt fram och tillbaks utan att försöka ta sig upp. Viltvårdaren och jag gick och lyste efter bävern med ficklampa och håv. Han hade den nästan vid ett tillfälle men en skrämd bäver i någorlunda livshotande tillstånd kan få en rejäl adrenalinkick. Han bestämde sig för att hämta en ramp som bävern kan klättra upo för. Jag ska klaga. Har man en sluss precis brevid ett naturreservat kan det vara en god ide att i alla fall ha ett ställe där det går att ta sig upp. Misstänker att dagen någon tömmer slussen på vatten, lär den hitta tjugotre bävrar, två älgar, någon skitovanlig exotisk orm, sin farmor och ett dussin igelkottar.

...NUSKAJAGSOVA!!!

Bävermedalj mottages tacksamt.

REVIEW ~ ARTOGRAPH LIGHTPAD

ARTOGRAPH LIGHTPAD 

~ portabelt ljusbord

Jag har länge gått och suktat efter det lilla ljusbordet från Artograph och sen några veckor tillbaks är det mitt.

Lightpaden finns i vad jag har sett två olika storlekar, ett i A4 med en skärm som ett B5 och en i A3 med B4-skärm. De är platta och väger väldigt lite. 

Jag köpte mitt på "Material" vid Medborgarplatsen. 

Jag har redan flera ljusbord, både på Lost Comet (ateljen) och hemma och alla är bra på sitt sätt och fyller lite olika funktioner. Men fick jag bara välja ett, skulle det bli detta.

FÖRDELAR:

Fördelarna är många. 

För det första är det rysligt enkelt att ta med sig (alltså perfekt för tecknarevent på bortaplan ex 24h-serien) och väger nästan ingenting och tar på grund av sin tunna design inte mycket plats i handväskan. Min tidigare erfarenhet av tunna ljusbord är att ljuset är märkbart svagare än hos stationära ljusbord, men på denna modellen är det en väldigt kraftig ledlampa med kallt ljus som gör teckningslinjerna mycket tydligare. 

På vanliga stationära ljusbord med stark lampa händer det ofta att jag får ta en paus mitt i ritandet för att bordet blivit så varmt att jag nästan bränner mig, vilket aldrig inträffar på detta.

NACKDELAR:

Teckningsytan som är ganska liten på mitt bord kan jag inte riktigt se som ett problem eftersom jag valde ett som skulle vara enkelt att ta med mig. En sak jag dock känner saknas som jag verkligen önskar se på kommande modeller, är ett uppladdningsbart batteri. endast då blir den 100% portabel. Nu är jag beroende av en sladd, vilket gör att jag inte kan använda det utomhus hur som helst.  

Jag skulle säga att detta lilla ljusbord är värd sin dubbla vikt i guld, eftersom det är så lätt.

 

EN UDDA HISTORIA

 

Udda minst sagt.

Det här inträffade någon månad sedan, men det är bara för bra för att inte berätta.

En dag när jag var på väg hem från skolan jag vikarierar på, passerade jag en katt.

En vanlig katt, svart med vita tassar som satt utanför en lägenhetshus-port och tittade in.

Jag tänkte att katten förmodligen bodde där och lockade lite på den utan framgång. Den satt som klistrad vid dörren. Plötsligt kommer en 70-årig dam runt hörnet med en liten pudel i släptåg. Hon stannar kvickt, pekar och skriker som att hon sett ett spöke medan hennes lilla hund skäller hysteriskt.

"NEEJ! FAN! INTE DEN DÄR JÄVELN!"

Det tar ett tag innan jag fattar att hon inte menar mig.

"JAMEN HÅLL DEN DÅ! HÅLL FAST DEN!"

-Håll fast vadå?

"KATTJÄVELN!"

Jag tittar ner på katten som sitter och tvättar sig, lika ointresserad som tidigare, och sen tillbaks på den hysteriska duon.

"HÅLL FAST DEN DÅ! HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER?!"

-Varför det?

 "DET DÄR ODJURET ÄR EFTER MIG! DET LÄMNAR MIG ALDRIG IFRED!"

Där någonstans börjar jag förstå att tanten kanske är galen.

Katten verkar inte ens medveten om hennes närvaro utan tittar åt ett annat håll.

-Men, katten sitter ju bara där? Den kanske bor i huset?

"NEJ DET GÖR DEN INTE! DEN VILL BARA JÄVLAS!"

-...

"DEN DÄR ELAKA KATTEN ATTACKERAR MIG OCH MIN HUND VARENDA DAG!"

Okej. 

Det känns plötsligt inte rimligt att försöka resonera. En del av mig vill gå därifrån eftersom jag vare sig blir vänligt bemött eller har tid för galenskaper. Men jag bestämmer mig för kattens skull att hjälpa till.

-Vadå, ska jag hålla fast katten? Den är ju inte min?

"HÅLL FAST DEN SÅ JAG FÅR GÅ IN!"

-Jag kan väl inte bara greppa en främmande katt?

"HÅLL DEN!!!"

Så jag går trött fram till den stackars utskällda katten och tar försiktigt tag i nackskinnet.

Katten verkar inte bry sig om det heller utan ligger lydigt kvar. Den gamla damen och hennes hysteriska pudel går en stor halvcirkel runt katten och släpper den inte med ögonen tills de gått innanför porten.

"SLÄPP DEN FÖR HELVETE INTE!"

-nä nä.

Dörren stängs sakta, så sakta att jag hinner fråga mig själv vad fan jag håller på med. Dörren har nästan gått igen och jag mumlar någonting i stil med förlåt till katten och släpper nackskinnet. Jäkla galningar det finns.

Då plötsligt, kastar sig katten upp med ett vansinnigt vrål. Den fortsätter vråljama medan den lyckas kuta in i porten millisekunden innan dörren stängs. 

Det sista jag hör innan den går i lås är det mest förtvivlade "NEEEEEEEEEEEJ!!!" jag någonsin hört...

Nästa dag sitter den där igen. Stirrandes. Och jag tar ett foto.

  

 

REVIEW ~ ECOLINE

Tänkte att jag kanske borde börja göra lite reviews också här på bloggen.
Kan vara litw vad som helst men förvänta er främst teckningsrelaterade saker.

ECOLINE
~ Flytande akvarelltusch

Jag ska säga som det är. Jag har aldrig gillat akvarell. Att titta på, ja, men knappast att jobba med. Läsare som känner mig vet att jag är en riktig markernörd och älskar mina tuschpennor över alla andra material, men vågar man inte prova någonting annat kommer man aldrig att behärska det heller.

Så, jag har jobbat en hel del med akvareller på senaste tiden och jag kan se en ganska nämnvärd skillnad. Det jag tycker är jobbigt med akvarell är att färgen inte gör exakt som jag vill. Har du för mycket vatten på penseln eller pappret flyter färgen iväg utom kontroll. Samtidigt, kan man utnyttja akvarellens egenskaper på rätt sätt och vända dem till sin fördel kan man göra underbara effekter. Bilden att döma jobbar jag nu med Ecolines och varför ecolines är bättre än vanlig akvarell kommer nedan.
Ecolines är ganska ovanliga i sverige men jag beställde mina från "Jordi" som ligger vid mariatorget. Andra typer av akvarelltusch finns lite varstans.  

FÖRDELAR:
Ecoline kommer i ganska många kulörer och det gillar jag som markeranvändare (finns många fler än dem jag har). Kulörerna är många fler än en dem i en normalstor akvarellask och därför slipper jag blanda till tex hudtoner som liksom ser lite annorlunda ut varje gång. Finns det någon färg jag saknar i Ecoline kan jag väldigt smidigt göra min egen färdiga kulör i egen burk som kan användas massor av gånger istället för på ett litet fat. Som bilden visar har jag blandat mig en hel del egna färger, främst pasteller och hudton.

NACKDELAR:
De enda nackdelarna jag kan komma på är att färgerna är svårare att ta med sig om man vill tex gå utomhus och teckna. En liten akvarellask läggs ju smidigt ned i handväskan utan rädsla för eventuellt kladd. Färgen finns i flaskor och tar därför betydligt mer plats än vanlig akvarell.

Vad som fungerar bäst beror väldigt mycket på hur man tänkt att arbeta. För min del fungerar Ecoline perfekt på hemmaplan och ska jag ut tar jag bara med mig min akvarellask.

VLOGG ~ APUDEETO