Wednesday, June 12, 2013

AUGUST IN JUNE-BLOGGEN

Jajamän.

August in June, min kommande självbiografiska serieroman 
har på order av mentor och redaktör fått en egen blogg.
Bloggen kommer att fokusera på arbetet både innan och efter boken släppts.

Följ mig gärna där också ❤


REVIEW ~ DELETER BLACK

DELETER BLACK 
~Teckningstusch
 
 
Deleter är ett japanskt företag som specialiserat sig på produkter för serietecknare,
-både amatörer och professionella.
Det kommer nog inte som någon överraskning att deras teckningstusch är min bästa vän.
Deleter har fattat att tusch/bläck är mer än en svart vätska som går att måla med och har verkligen gått in på detaljer när det gäller variation och önskemål. I japan finns det allt som allt sex olika sorters teckningstusch av det här märket, men här i Sverige får vi nöja oss med tre (vilket räcker gott och väl).
Så,
burkarna som finns att få tag på är no 1, no 2 & no 4.
Alla finns att inhandla på INSPIRA även känt som Screentech.
Man kan dela upp burkarna i fyra olika huvudområden;
*konsistens
*svärta
*sprittålighet
*vattentålighet

Förklaring kommer nedan     

(Observera att när jag skrev no 3 menade jag den tredje burken, alltså no 4, förlåt)
DELETER BLACK No 1
Den första burken riktar sig till "amatörtecknare", vilket inte betyder att man är dålig som tecknare utan snarare att man vill ha ETT tusch som täcker de vanligaste behoven.
Konsistensen på tuschet är normalflytande och gör sig helt okej på svartvita seriesidor och torkar normalsnabbt. Det tål att man tuschat direkt på skissen och sedan suddar bort blyertslinjerna utan att tuschet märkbart försvagas eller smetas ut. Det fungerar på färgseriesidor om det färgläggs med markerpennor eller andra alkoholbaserade färger. Tuschet tål att du av misstag droppar vatten på teckningen, men försöker du färglägga med akvarell smetas det ut.

DELETER BLACK No 2
Denna burk är min personlige favorit som serietecknare.
Tuschets svagheter kompenseras i fördelar. Konsistensen är snabbflytande och det är framtaget för att göra extra fina linjer för tecknare som gör serier i svartvitt. Därför det ultimata tuschet för de som främst gör serier. Fantastiskt för att teckna små detaljer som ögonfransar och hår. Eftersom att tuschet torkar så fort går det bra att göra en överlappningseffekt, alltså skrafferingar och andra tekniker när du behöver göra flera linjer som går över varandra utan att det smetas ut eller att pappret förstörs. Tuschet kräver att du helst använder ljusbord eftersom linjerna försvagas när du suddar på dem (titta längst upp i vänstra hörnet på raden jag suddade). För min del gör det ingenting eftersom jag nästan alltid använder ljusbord eller skissar lite. Enligt burken ska detta tusch inte vara det bästa för alkoholmarkers, men som bilden visar hade jag inget problem med det (?). Akvarell och annan typ av vattenfärg blir katastrof. Håll vatten borta från era original!

DELETER BLACK No 4 (3 på testkartan)   
Detta bläck (just det, för det är inte tusch) är lite mer trögflytande i konsistensen, men inte så det stör teckningsprocessen. Det är specialgjort för akvarell och andra färglagda bilder och blir därför det bästa alternativet för illustratörer. Bläcket har extra svärta och påverkas inte alls av vare sig suddning, alkohol eller vatten. Torkningstiden är normalsnabb som den första burken. Eftersom bläcket är vattentåligt får du rengöra pennan ordentligt efter användning så den inte torkar igen.

Lycka till med tecknandet ~ ❤

Wednesday, May 29, 2013

BÄVERBRAVADER

Jag har räddat en bäver från att drunkna. Japp.

Är inte det tillräckligt weird har jag räddat förmodligen samma bäver (möjligen bäverns sambo) en gång förut för något år sedan.

Hammarby sjöstad ligger vägg i vägg med Nackareservatet. Ni vet, ett sånt där reservar där man inte får ha hundar lösa och på andra sätt skrämma djuren som liksom har sin fristad där.
Och mellan dessa två områden, TYCKTE DÅGON IDIOT ATT DET KÄNDES SOM EN BRA IDE ATT SMÄLLA UPP FYRA VATTENSLUSSAR SOM ÄR OMÖJLIGA ATT TA SIG UPP UR NÄR MAN TRILLAT I.

Bra där.

I ett tidigare inlägg, där titeln lyder "det simmar en älg utanför mitt fönster" var det just detta som hänt. En älg har hamnat i vattenslussen och den enda utvägen var ut till vattnet mellan södermalm och hammarby sjöstad. Den räddades från drunkning genom att skjutas.

Bra där, igen.

För en bäver, som inte kan klättra över höga kanter som älgen, finns endast ett alternativ; drunkning. Jag var ute och nattjoggade när jag sprang in i vad jag trodde var en grävling. Men det var en bäver. Igen. Stor som en mellanschnauzer, på kanten av  den mest hopplösa vattenslussen. Efter mycket velande och några försök från mig att få den att gå i motsatt riktning, hoppade den i. Efter kanske tjugo minuter hade den testat alla möjliga utvägar och började flrmodligen förstå sin situation.
Den tog utan framgång sats mot den raka, höga kanten och skrapade desperat med tasarna mot ytan. Varje gång åkte den tillbaks med ett plums.
Samtidigt hade jag ringt nummerupplysningen för att bli kopplad till polisen. Komiskt nog var det min vän som jobbar där som svarade.
Hos polisen blev jag också kopplad tre gånger innan jag var framme hos deras viltvårdargrupp. Vid det laget verkade bävern trött och paddlade långsamt fram och tillbaks utan att försöka ta sig upp. Viltvårdaren och jag gick och lyste efter bävern med ficklampa och håv. Han hade den nästan vid ett tillfälle men en skrämd bäver i någorlunda livshotande tillstånd kan få en rejäl adrenalinkick. Han bestämde sig för att hämta en ramp som bävern kan klättra upo för. Jag ska klaga. Har man en sluss precis brevid ett naturreservat kan det vara en god ide att i alla fall ha ett ställe där det går att ta sig upp. Misstänker att dagen någon tömmer slussen på vatten, lär den hitta tjugotre bävrar, två älgar, någon skitovanlig exotisk orm, sin farmor och ett dussin igelkottar.

...NUSKAJAGSOVA!!!

Bävermedalj mottages tacksamt.

Monday, May 27, 2013

REVIEW ~ ARTOGRAPH LIGHTPAD

ARTOGRAPH LIGHTPAD 
~ portabelt ljusbord

Jag har länge gått och suktat efter det lilla ljusbordet från Artograph och sen några veckor tillbaks är det mitt.
Lightpaden finns i vad jag har sett två olika storlekar, ett i A4 med en skärm som ett B5 och en i A3 med B4-skärm. De är platta och väger väldigt lite. 
Jag köpte mitt på "Material" vid Medborgarplatsen. 
Jag har redan flera ljusbord, både på Lost Comet (ateljen) och hemma och alla är bra på sitt sätt och fyller lite olika funktioner. Men fick jag bara välja ett, skulle det bli detta.

FÖRDELAR:
Fördelarna är många. 
För det första är det rysligt enkelt att ta med sig (alltså perfekt för tecknarevent på bortaplan ex 24h-serien) och väger nästan ingenting och tar på grund av sin tunna design inte mycket plats i handväskan. Min tidigare erfarenhet av tunna ljusbord är att ljuset är märkbart svagare än hos stationära ljusbord, men på denna modellen är det en väldigt kraftig ledlampa med kallt ljus som gör teckningslinjerna mycket tydligare. 
På vanliga stationära ljusbord med stark lampa händer det ofta att jag får ta en paus mitt i ritandet för att bordet blivit så varmt att jag nästan bränner mig, vilket aldrig inträffar på detta.

NACKDELAR:
Teckningsytan som är ganska liten på mitt bord kan jag inte riktigt se som ett problem eftersom jag valde ett som skulle vara enkelt att ta med mig. En sak jag dock känner saknas som jag verkligen önskar se på kommande modeller, är ett uppladdningsbart batteri. endast då blir den 100% portabel. Nu är jag beroende av en sladd, vilket gör att jag inte kan använda det utomhus hur som helst.  

Jag skulle säga att detta lilla ljusbord är värd sin dubbla vikt i guld, eftersom det är så lätt.
 


Sunday, May 26, 2013

EN UDDA HISTORIA


Udda minst sagt.
Det här inträffade någon månad sedan, men det är bara för bra för att inte berätta.

En dag när jag var på väg hem från skolan jag vikarierar på, passerade jag en katt.
En vanlig katt, svart med vita tassar som satt utanför en lägenhetshus-port och tittade in.
Jag tänkte att katten förmodligen bodde där och lockade lite på den utan framgång. Den satt som klistrad vid dörren. Plötsligt kommer en 70-årig dam runt hörnet med en liten pudel i släptåg. Hon stannar kvickt, pekar och skriker som att hon sett ett spöke medan hennes lilla hund skäller hysteriskt.
"NEEJ! FAN! INTE DEN DÄR JÄVELN!"
Det tar ett tag innan jag fattar att hon inte menar mig.
"JAMEN HÅLL DEN DÅ! HÅLL FAST DEN!"
-Håll fast vadå?
"KATTJÄVELN!"
Jag tittar ner på katten som sitter och tvättar sig, lika ointresserad som tidigare, och sen tillbaks på den hysteriska duon.
"HÅLL FAST DEN DÅ! HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER?!"
-Varför det?
 "DET DÄR ODJURET ÄR EFTER MIG! DET LÄMNAR MIG ALDRIG IFRED!"

Där någonstans börjar jag förstå att tanten kanske är galen.
Katten verkar inte ens medveten om hennes närvaro utan tittar åt ett annat håll.

-Men, katten sitter ju bara där? Den kanske bor i huset?
"NEJ DET GÖR DEN INTE! DEN VILL BARA JÄVLAS!"
-...
"DEN DÄR ELAKA KATTEN ATTACKERAR MIG OCH MIN HUND VARENDA DAG!"

Okej. 
Det känns plötsligt inte rimligt att försöka resonera. En del av mig vill gå därifrån eftersom jag vare sig blir vänligt bemött eller har tid för galenskaper. Men jag bestämmer mig för kattens skull att hjälpa till.

-Vadå, ska jag hålla fast katten? Den är ju inte min?
"HÅLL FAST DEN SÅ JAG FÅR GÅ IN!"
-Jag kan väl inte bara greppa en främmande katt?
"HÅLL DEN!!!"

Så jag går trött fram till den stackars utskällda katten och tar försiktigt tag i nackskinnet.
Katten verkar inte bry sig om det heller utan ligger lydigt kvar. Den gamla damen och hennes hysteriska pudel går en stor halvcirkel runt katten och släpper den inte med ögonen tills de gått innanför porten.
"SLÄPP DEN FÖR HELVETE INTE!"
-nä nä.

Dörren stängs sakta, så sakta att jag hinner fråga mig själv vad fan jag håller på med. Dörren har nästan gått igen och jag mumlar någonting i stil med förlåt till katten och släpper nackskinnet. Jäkla galningar det finns.

Då plötsligt, kastar sig katten upp med ett vansinnigt vrål. Den fortsätter vråljama medan den lyckas kuta in i porten millisekunden innan dörren stängs. 
Det sista jag hör innan den går i lås är det mest förtvivlade "NEEEEEEEEEEEJ!!!" jag någonsin hört...

Nästa dag sitter den där igen. Stirrandes. Och jag tar ett foto.