Det här inlägget kan innehålla spår av "triggerwarning" (jag är i ärlighetens namn inte helt hundra på när begreppet ska användas, så jag tar det säkra före det osäkra).
Tjejen på bilden är fjorton år och koncentrerar sig på att trycka ihop brösten utan att det blir för uppenbart samtidigt som hon ska hålla huvudet i hennes snyggaste vinkel på klassfotot i åttan.
När katalogen kom var hon faktiskt rätt nöjd för en gångs skull men klagade förstås ljudligt i klassrummet om hur dåligt det blev -så som alla andra gjorde.
Tjejen på bilden är uppenbarligen jag själv, eftersom jag vet det här.
Någon gång under högstadiet hade jag ett konto på Lunarstorm (helt otroligt att sajten fanns kvar så länge som den gjorde) och tjatade länge på min klasskompis Daniel att hjälpa mig lägga upp en profilbild. Vissa hade till och med ett album, på typ 5 (!) bilder.
Det tyckte jag var skitcoolt.
En annan grej som var coolt var att ha ett användarnamn med sitt födelseår samt någon cool bokstav. Alla vet att de absolut coolaste bokstäverna är X och Z.
Jag hette alltså "Azzy86".
Satan vad coolt.
Jag tror att mitt gamla hotmailkonto behöll nästan samma namn smärtsamt länge tills det blev en för stor pina att svara på frågan "vilken mail ska jag skicka det här till då?" och jag bytte till någonting som kändes aningens mer relevant.
Lunarstorm var då så nytt och fräscht att det bara fanns två Micke som faktiskt hette någonting med Micke på hela Lunar. Det visste jag, för den ena var mitt ex Micke och den andra var Volvomicke, som jag då fortfarande inte kände. Jag kommer inte ihåg exakt hur jag kom i kontakt med Volvomicke, men jag vet att jag blandade ihop dem vid tillfälle och skrev till fel Micke.
Volvomicke (som inte hette så på Lunar utan kallades så senare av min far för att han körde Volvo) var snabb med att skriva tillbaks till mig och verkade mycket trevlig.
Han hade dessutom ett fotoalbum med tre bilder. Alla var svartvita och höga i kontrast (svincoolt) och föreställde honom poserande i svart linne framför en bil.
Gissningsvis hans Volvo.
Eftersom han hade bil var han över arton år, faktiskt tjugotvå, och jättesnygg tyckte jag utifrån det lilla man kunde urskilja på bilderna.
Men det absolut mest lockande var att han hade lagt ut en bild han tecknat själv, föreställande en mangabrud från Ghost in the shell.
Jag hade inte ens sett Ghost in the shell, men jag visste absolut vad det var. Han måste därför också ha vetat vad manga och anime var, och det hörde verkligen inte till vanligheterna.
Ingen kille i den åldern brukade visa intresse för mig (tur var väl det) så det var ju självklart smickrande hur mycket han skrev till mig. Lite förbjudet kändes det ju också. Men han var ju så trevlig. Och såg bra ut. Och så gillade han manga!
En dag tyckte han att jag skulle ta en fika med honom efter att han jobbat klart på teknikmagasinet. Jag minns att Daniel i klassen avrådde mig och tyckte att han verkade lite konstig som ville hänga med högstadietjejer. Jag fick det till att Daniel förmodligen var svartsjuk. Min dåvarande bästa klasskompis Denize, som entusiastiskt hade hängt över min axel ibland när han skrev till mig, tyckte förstås tvärtom. Han ser ju faktiskt jävligt bra ut, menade hon. Och ingen kille i skolan kommer våga jävlas med mig ifall jag är vän med en 22-åring. Tänk om han följde med till skolan någon dag och skrämde upp några jag inte gillade? Fan vad kul det skulle vara.
Tankarna skenade iväg, som vanligt.
Så en dag efter ett klasstudiebesök någonstans i stan åkte jag inte direkt hem som jag skulle, utan gick nervöst men förväntansfullt mot teknikmagasinet i city.
Jag kände igen honom snabbt men låtsades titta på några mobiler då jag inte riktigt bestämt mig än ifall jag faktiskt tänkte prata med honom. Jag tror också att jag blev lite besviken för att han hade glasögon som han förstås tagit av sig på fotona.
Försent -han kände igen mig.
Hans kollega blängde på mig när vi skulle gå för att fika. Jag hade förstås inga pengar, men det var inget problem eftersom han jobbade. Otroligt vuxet! Och så praktiskt.
Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men jag är rätt övertygad att jag på gränsen till nervöst sammanbrott raljerade om hundar, manga och vilka i skolan som är mobbade.
Volvomicke lyssnade artigt och kommenterade kort och sällan. Han verkade tänka på annat och om det varit idag är jag säker på att han hade kollat på mobilen.
Jag fick känslan av att det nog gick "sådär" och blev därför väldigt förvånad när han faktiskt ville ta mitt nummer efteråt.
"Du är faktiskt lite rolig" sa han.
Han lät förvånad, nästan upprörd över att jag inte hade sett Ghost in the shell än trots att jag älskar manga och föreslog att vi skulle se på den någon dag eftersom han hade den hemma.
Det lät ju hur trevligt som helst.
Där ser man -en kille som faktiskt är snäll och lyssnar och tycker att jag är "faktiskt lite rolig" OCH vill titta på anime!
Med mig!
Trots att jag pratade för mycket och inte alls är lika vuxen och självständig och cool och inte har fotoalbum på Lunarstorm och inte har pengar till fika och inte har egen bil och inte ens har sett Ghost in the shell trots att jag älskar manga.
Helt otroligt. Nästan för bra för att vara sant.
Och idag, även utan facit i hand, vet man att självklart var det så.
Jag hade gjort mig iordning i timmar. Mina föräldrar skulle vara borta en hel kväll (jag var nästan aldrig ensam hemma) och precis då hade jag bjudit över Volvomicke för att vi skulle kunna titta på Ghost in the shell, så att inte mina pinsamma föräldrar skulle gå omkring och bråka i bakgrunden.
Jag duschade håret två gånger på rad med både shampo och balsam eftersom min mamma brukade säga att mitt hår såg äckligt ut. Jag brukade aldrig lyssna på vad hon sa ändå, men just den här gången ville man inte ta det osäkra före det säkra.
Inte för omogna fjortiskläder heller.
Volvomicke hade sagt att han hatade fjortisar -och jag var ju självklart ingen fjortis!
Jag snodde en mogen svart snygg tröja och kjol ur min systers garderob.
Dessutom hade jag hört att svart får dig att se smalare ut.
En kort stund efter att Volvomicke anlänt i sin Volvo ringde hans mobil och han gick runt lite och pratade. Medan jag väntade spelade jag lite piano som stod i TV-rummet.
Jag märkte inte först att han hade pratat klart och stod och smyglyssnade lite bakom mig.
Då säger han positivt överraskat att han blev imponerad. Att jag verkade vara "estetiskt lagd och faktiskt inte alls bara någon korkad fjortis" som han trodde första gången vi sågs.
Jag hajade till lite på den meningen.
Men sen tänkte jag att man ska fokusera på det positiva, och han sa ju faktiskt inte att jag var en fjortis, utan att han bara trodde det FÖRUT.
Det var alltså en komplimang.
Jag har fått en komplimang!
Följdfrågan som jag tänker på nu, om varför han bytte nummer med mig ifall han tyckte att jag var en korkad fjortis, blev förstås aldrig ställd.
Volvomicke hade glömt att ta med Ghost in the shell.
Lite typiskt, eftersom det var den vi skulle titta på.
Jag tog fram glass i brist på matlagningskunskaper och vi satt krystat och åt på soffan.
Jag hoppades lite att han aldrig skulle bli klar eftersom jag inte hade en jävla aning vad vi kunde hitta på istället.
Sen slår det mig; han kanske gillar tv-spel!
Gillar man manga gillar man tv-spel. Så är det bara.
Jag börjar med stakande ord rabbla upp vilka konsoller och vilka spel jag äger och hoppas att han ska nappa på ett och inte himla med ögonen.
Då plötsligt säger han "Du pratar för mycket, var tyst ett tag"
och så hånglar han upp mig.
Vettskrämd och likstel visste jag inte om jag var skitglad eller panikslagen.
Jag hade inte alls sett det komma, hur uppenbart vi än kan tycka att det var nu.
Jag tror inte att jag var så bra. Och han smakade fisk tyckte jag.
När han hade kysst klart var jag så generad att jag inte fick fram ett ord.
Jag kunde absolut inte titta på honom.
Det var väl inte så farligt skrattade han och kom plötsligt på att han måste hem nu.
Han hade glömt att fixa en viktig grej. Eller nåt.
Men vi ses snart igen. Hos honom kanske.
Och då ska vi absolut kolla på Ghost in the shell!
Volvomicke skriver ofta till mig att han vill träffa mig igen och påminner om att jag ska höra med mina föräldrar när jag kan så hämtar han mig.
Han är ju så ansvarsfull och vill inte att jag råkar ut för någonting.
Det tycker min mamma som nu fått reda på att jag träffar en "lite äldre" kille.
Även om jag bara träffat honom två gånger.
"Mycket bättre med en mogen kille som tar hand om dig och tycker om dig på riktigt än de där ansvarslösa tonårspojkarna som bara är ute efter en sak" -så tycker hon.
Min syster tycker inte likadant. Hon är nästan arg på mig.
"Fattar du inte att för honom är du en liten fjortis?!" säger hon.
Jag berättar hur han faktiskt har sagt att jag inte alls är en fjortis utan att han bara trodde det i början men sen så spelade jag faktiskt piano och han såg att jag faktiskt var bra på saker!
Hon ser bekymrad ut och tycker att jag är naiv.
Jag vet inte vad naiv betyder men frågar inte.
"Vad tror du att en tjugotvååring ser hos en femtonåring?" Frågar hon sen.
Eftersom jag inte hade så mycket erfarenhet att vara äldre ville jag ju gärna tro att jag inte kunde bli så mycket bättre än vad jag var.
Jag är väl helt enkelt speciell och inte alls som de andra tjejerna i min ålder.
Inte alls en fjortis utan till och med lite rolig.
Volvomicke kommer i sin Volvo precis när min mamma klargör för mig att jag inte kan gå ut i det där linnet. Volvomicke ler sitt smörigaste mammaleende och säger att hon inte behöver vara orolig -för det linnet får jag faktiskt inte gå ut i för honom heller.
Hallelujah tycker min mamma.
Lite äckligt, tycker jag. Men jag säger ingenting.
Hemma hos Volvomicke är Volvomickes mamma till min förvåning. De bråkar inte utan hon lämnar honom ifred. På hans rum hänger teckningen han har gjort på Ghost in the shell. Brevid den hänger en annan bild han har gjort på en mangaängel. Det är det snyggaste jag någonsin sett någon teckna och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna teckna så bra.
I en bokhylla står boxen med Ghost in the shell och några andra animefilmer. Jag plockar ut allihop och håller dem som fågelungar. Vänder försiktigt och kollar på baksidan. Öppnar ännu mer försiktigt för att se om det är bilder inuti också.
Volvomicke tycker det är gulligt att jag är så intresserad av någonting.
Men vi tittar inte på Ghost in the shell den gången heller.
För Volvomicke vill att jag ska sätta mig på sängen brevid honom.
Och det gör jag, likstel igen. Ansiktet lite bortvridet, knäna hårt tillsammans och händerna krampaktigt knutna ovanpå knäna. Jag tycker om att han verkar tycka om mig, men jag tycker att det går väldigt snabbt. Och jag ville faktiskt gärna se på filmen.
Men det säger jag inte. Även om det säkert märktes ändå.
Volvomicke tycker att jag ska slappna av och han hjälper mig att lägga mig ner på sängen.
Det går väldigt fort alltihop. Han frågar om jag är säker på att jag har C-kupa för han tycker att det ser ut som en A eller B-kupa, men det kanske är för att jag ligger ner så det gör ingenting.
Vilken tur.
Jag visar med hela mitt kroppsspråk att jag är spänd och kanske vill vänta lite.
Men jag säger aldrig någonting.
Han tycker att det är gulligt att jag är så nervös. Och det är ju en komplimang. Att jag är gullig när jag är nervös eller när jag har ett intresse.
Till slut får han göra som han vill. Jag ligger fortfarande likstel och tittar bort.
Det gör jätteont och jag biter mig i läppen för att inte säga aj eller börja gråta.
Men nu kanske han tycker ännu mer om mig, så det kanske var en bra grej trots allt.
Han berömmer mig för hur bra jag var.
Jag minns att jag tänkte "men jag gjorde ju ingenting?".
Efteråt säger han igen att det var väl inte så farligt och att jag ska ta för mig lite mer nästa gång. Och ja juste, nästa gång, kan vi försöka raka oss lite då? Han pekar på mitt skrev.
Han säger vi men han menar nog mig. För han var inte speciellt rakad.
Jaså man ska raka sig också? Hur fan kunde jag ha missat det?
Fy så pinsamt.
Sen öppnar han upp sig lite. Han berättar hur olyckligt kär han är i sin bästa kompis sedan några år. Han vill att jag ska tycka synd om honom tror jag.
"Stackars dig. Vad jobbigt" mumlar jag i samma position med huvudet som tidigare.
Han berättar hur stora bruna ögon hon har och hur bruna ögon är det vackraste som finns.
Jag säger med skämtsam ton att "gröna ögon är väl inte så dumt det heller?" och syftar förstås på mina. Han skrattar inte och tycker inte att jag är gullig igen utan påpekar hur avtändande det är med svartsjuka brudar och att han hoppas att jag inte är sån.
Det är jag ju förstås inte.
Precis som jag inte är en fjortis.
Då ler han och menar att han visste väl det.
"Du ska inte oroa dig ändå -du är faktiskt nummer två på min lista just nu" Säger han.
"Det är det inte alla som är, bara så du vet".
Det var svårt att bli glad för de orden just då hur mycket jag än försökte.
För det var väl någonting bra, igen. Att jag var nummer två på Volvomickes lista efter hans tjejkompis med de stora bruna ögonen. Och det är ju inte alla som får vara med på den där listan.
Lyckligt lottade, jag, hon och de andra som jag inte vet vilka de är.
Kort därefter kom Volvomicke igen på att han hade viktiga saker att göra så jag fick åka hem. Han skjutsade mig till bussen men hade sen så bråttom att resten av vägen fick jag åka själv.
Vad ansvarsfullt ändå att se till att jag kom på bussen säkert, tyckte min mamma.
Han är nog bra för dig.
Men vi hördes inte så mycket mer. Jag fick komma dit en gång till, den här gången lite mer rakad, och åka hem igen lika snabbt. Han hörde av sig mindre och mindre tills det rann ut i sanden.
Jag har fortfarande inte sett Ghost in the shell.
Hur uppenbart man kan tycka att allt detta var, så tog det faktiskt flera år för mig att fatta hur utnyttjad jag blivit. Jag tänker speciellt på alla facebookdebatter i mitt flöde som alltför ofta handlat om åldersskilnader i förhållanden, specifikt med mycket yngre tjejer. Jag får alltid en viss avsmak i munnen när jag läser kommentarer från de som försvarar det (övervägande äldre män).
Jag har glömt bort vad Volvomicke heter i efternamn, men jag hoppas att han blivit en bättre person. Om inte annat hoppas jag att han aldrig får sin tjejkompis eller någon annan på hans äckliga lista och att alla på listan slipper vara på en lista utan känner sig som nummer ett med någon helt annan än Volvomicke och att han fortfarande kör en ful jävla volvo.
